Jag har räddat en geting...

Häromdagen hade jag med mej Bino, Vilda å Stina ute i trägårn' där jag alltid måste rensa ogräs. Mitt projekt angående kirskålen har jag ju berättat om i ett tidigare inlägg, å då hände följande: Helt plötsligt såg jag en massa vita solrosfrön som poppade upp ur jorden. En del var hela, andra var delade å tomma. Ojdå, tänkte jag, vad fåglarna har varit duktiga på att förflytta fröna från fågelmataren till rabatten. När jag drog revor av kirskål, så kom solrosfröna upp. Konstigt hm.

Jag berättade om mina fynd för Sofia som sa: men mamma, har du plockat i min plantering? Jag som har satt solrosor vid garageväggen!
Hoppsan, som det kunde bli. Kom inte ihåg detta. Alzheimer light, så klart! Fick plutta ner fröna igen å lägga resten i en äggkopp för vidare plantering en annan dag. Jösses, vad tanklöst av mej!

Jag passade oxå på att rädda en geting från drunkningsdöden. Den hade förirrat sej ner i en gammal tvättunna å den var helt förtvivlad. Jag, som inte alls är som andra, fiskade med lätt hand upp den stackaren.
Jag har alltid hållit på att rädda djur, både pyttesmå å större. Galen, säjer många att jag är. Livräddare, säjer jag om mej själv. Kan inte hjälpa detta, men getingarna har liksom aldrig stört mej nåt' nämnvärt. Små, små flugor ska oxå få leva precis som spindlarna som jag bär ut till mina barns stora förtvivlan. Döda den, skriker Sofia som har panisk förskräckelse över dessa djur. Men mamma dödar aldrig en spindel å det vet hon.

Ha en underbar torsdag!

Hej så länge!