Tiden rusar. Det är nästan tre år sedan jag skrev något här. Min svärmor gick bort, senare samma år fick min mamma somna in och det var en befrielse för både henne och oss övriga. Demens är något fruktansvärt,  så ovärdigt när människor inte längre minns, kroppsfunktioner fungerar inte med den egna viljan längre. Oro hela tiden hur ens nära blir allt sämre och hamnar allt längre bort från verkligheten.

Men det händer ju bra saker också inte att förglömma. Barnbarnen anlände, först en prins och ett antal månade senare en ljuvlig prinsessa. Vilken glädje och kärlek. Dessa små mjuka, härliga små armar som läggs runt mormors hals, tror inget toppar dessa små varelser som kommit in i ens liv. Kanske har jag gjort något riktigt bra för att få uppleva detta.

För drygt åtta veckor sedan anlände då valpkullen som jag/vi väntat så länge på. Mitt ena svarta troll blev mamma till fyra underbara bäbisar. Allt gick bra, Lykke har varit en jättefin mamma till sina små och vi har hittat goda hem till småttingarna hos väldigt fina människor som nu längtar efter att få hämta hem sina nya familjemedlemmar. Lilla Felicia "Flisan", stannar kvar hos oss och förhoppningsvis för hon uppfödningen vidare om några år. Detta har varit en "resa" som det ju kallas numera, kunde aldrig tro att mitt liv kunde bli så berikat av små människobarn och hundbarn.

Maj månad passerar i expressfart, vill inte att våren ska ta slut. Jag älskar årstiden med allt vad den innefattar. Att i timtal kunna sitta ute med valpar och vuxna hundar. Det gäller att passa på medan solen och värmen är här.

 

Säger också till alla, sola lugnt och varsamt, hudcancern dyker upp när man minst anar det. Jag har fått opererat bort skivepitelcancer och jag vet exakt när jag ådrog mig denna skit. Tjolöholmsutställningen för ett antal år sedan.  Det var soldis och blåst. När jag vaknade dagen efter hade jag vattenblåsor i ena tinningen och på halsen. Så lätt kan det hända så ta det försiktigt,.