Valpsug!
Hur kommer det sej att man börjar längta efter en ny valp så snart efter det att man skaffat sej en hund? E det för att dom e såå söta, kissar å bajsar inne, stör ens skönhetssömn*ler*, att dom vägrar äta, att dom kastar sej över maten, att dom terroriserar redan inneboende vovvar eller e det möjligen för att dom e såå underbart ljuvliga, varma å goa att man bara vill ha fler å fler av dom?? Spekulationer finns att det möjligen e sammantaget av allt detta, som gör att man samlar på sej ett gäng cavalierer.Jag har haft en i taget, men oxå två å nu har vi sex stycken. Det borde väl räcka tycker folk som har idiotförklarat mej för längesen. Jag fick en fråga av en äldre dam som oxå hade hund för längesen: Vad har du gjort för ont som har tagit till dej alla hundarna? Jag svarade henne: Det e nog snarare min godhet som gjort att jag får detta previlegium att leva bland våra vovvar! Alla e ju inte mina, men vi hjäps åt så mycket som möjligt, då vi samtidigt har våra jobb fast oftast på olika tider. Ibland har jag med mej både två å tre vovvar på jobbet å det fungerar jättebra.
Man lär sej att strunta i vad folk tycker å tänker, annars blir man ju galen. Om jag vill ha fler vovvar så e det min å familjens ensak. Alla måste få ha sitt eget intresse.
Jag går nu i väntans tider. Kanske e jag med valp, vem vet? Allt ska ju gå bra, bebisarna ska födas å överleva till att börja med. Hoppas måste jag ju få göra.
Hade på tal om annat ett telefonmöte med "Glädjeflickornas" idag. Man måste ju börja diskutera planer inför året o.s.v.
Lite utställningssnack, kommande kurs i mars å vad man bör minnesanteckna inför kursen. Det gäller ju att komma ihåg detaljer man vill fråga om t.ex. hjärtefrågor *ler*.
Ha det gott!
skriven
Så spännande! Håller tummarna hårt för dig!
Många hälsn. från ett kallt och snöigt Skåne