Fem år av saknad...
Det första vi gjorde när vi kom till hotellet var att packa upp, gå till El Supermercado och inhandla San Miguel och sedan var det liksom bara kört. Vi brukade vara vakna i sisådär 48 timmar. Vi gick inte och la oss utan det var bara att köra på. Oftast reste vi 3 veckor i stöten. Vi fick så otroligt många vänner och ALLT var bara toppen.
Resandet tog ju slut efter ett antal år...vi hittade varsin karl hemma i Sverige och på den vägen var det.
Hösten 2006 fick Inger en svår stroke. Hennes liv gick inte att rädda. Sorgen och saknaden var och är fortfarande enorm.
Denna bild är från en av resorna...unga och fräscha var vi då...herrejisses vad jag saknar henne!!
/Din vän
skriven
Vad sorgligt!Du bär med dig många goda minnen att plocka fram i alla fall.Men jag vet hur det är när värken av saknad sätter till! Kramar!!