Efter några veckor av bloggtorka hoppas jag vara igång lite blygsamt igen. Jag är kroppsligt och själsligt trött av diverse händelser och jag vill helst av allt sova.

Min pappa blev dålig förra veckan. Eller dålig...han kunde inte riktigt uttrycka sig och svara på frågor. Jag ringde ambulans och vi åkte till Näl där han fick stanna i fyra dagar. Efter en grundlig genomgång av hela maskineriet, så fick han komma hem igen. En TIA trodde dom att han haft, alltså en liiiten blödning i hjärnan, så liten att det inte syntes på CT-scanningen.
Pappa är snart 87 år, han är mycket piggare än jag och har en fantastisk kondition. Han cyklar och promenerar dagligen ...tänk om jag skull göra så, då kanske jag inte skulle vara lika trött.

Jag har några väldigt mysiga vänner inom hunderiet. Det är dom som lyssnar på mina åsikter och om jag vill lätta mitt hjärta. Efter vinterns händelser är det trögt med intresset avseende avel och utställning. Dotterns ena hane blev svårt sjuk och fick somna in. Stina fick pyometra och opererades. Min stamtik är ur aveln och det är inte kul alls. I början kändes det inte så här, då fokuserade jag på att hon skulle bli frisk, vilket är det enda som betyder något i detta sammanhanget. Nu när det gått ett antal månader känns det i alla fall surt, surt att en så bra tik inte får föra sina goda gener vidare mer.
Jag kommer inte att dra runt mina vovvar i år. Kanske får någon av dom följa med och titta på eller möjligen ställas ut om det verkar vara någon vettig domare, annars blir det vääääldigt lugnt.

Det har skrivits mycket om SM både i bloggar och på Facebook sista tiden. Jag blir lite förfärad. Märk väl nu att detta gäller mig personligen, ingen annan, dessutom är det absolut vars och ens fulla rätt att gå ut med information om vilken hund det gäller och även vilka dess föräldrar är. Själv hade jag valt att INTE gå ut med med detta på nätet. Det känns istället som en ganska enkel variant att informera berörda parter om situationen. SM är förfärligt och det verkar bli allt mer och mer av detta och jag förstår den förtvivlan som drabbade uppfödare/hundägare känner.

Jag är fortfarande "lekman/kvinna" i väldigt mycket så jag borde förstås hålla tyst tycker nog många. Men som sagt, nätet är ju till för alla så därför tycker jag detta idag!

På tal om hunderiet då...det finns spännande kombinationer på G ute i landet, och jag är intresserad!

Det regnar om någon missat detta!