På rätt väg...

Go vinterkyla och solen skiner, kan det bli bättre? Lyriskt lyckliga fyrbenta och rena fina tassar. Idag har det gått tre veckor sedan Stina blev opererad. Det har som det heter nuförtiden varit "en jobbig resa". Ibland blir det inte som man har tänkt. Jag såg framför mig vackra Stina-Alexanderbarn...dom finaste fina på jorden, men ödet ville annorlunda. En livmoderinflammation kommer av hormoner i samband eller efter löp. Jag har haft två tikar innan som blev opererade för åkomman men dom var inga avelstikar. Jag tröstar mig med att min hund förhoppningsvis får ett långt kvalitativt liv utan löp och utan jobbiga förlossningar. Så måste jag tänka i alla fall.

Jag är hopplöst förälskad i mina hundar. Stina var först i min nuvarande omgång och hon har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Det kändes med en gång då hon hämtades i Svanskog den där dagen i augusti 2007. Aldrig har väl en hund blivit så "jönad" med härhemma. Jag letar ständigt efter hundar med liknande uttryck och hoppas kunna finna hanar eller tikar som liknar detta. Enkelspårig? Jag? Inte då, realist kanske eftersom jag vet vad jag vill ha. Att jag sedan har hittat helfärgade favoriter är en annan sak. Allt har sin tid och visst ska jag skaffa lite av varje när tillfälle ges.

Vovvan med tungan rätt i mun och här med en kort och en superkort öronlapp...precis som det ska vara om man heter Stina.

Ha det gott i kylan!

Kommentera här: