Snart är den här...

Jag vill så mycket! Vill ha hela huset fullt med hundar. Plats finns, men orken, finns den, jag som har svårt för morgnar och då i synnerhet tidiga såna'. Eftersom våra hundar koppelpromeneras flera gånger varje dag, så kan ju inte grannar m.fl. undgå att kolla in antalet vovvar vi går med då vi hjälps åt mycket. Att jag själv har "bara" tre är det ju ingen som fattar.
- Har ni hunddagis? Inte?? Å hur orkar ni ha så många då...
Folk kollar in oss som om vi vore några slags utomjordingar, varelser från yttre rymden, ufon...jag  blir så trött.
Hade vi bott i ett hus på landet hade inte alla "undringar" uppstått. Där är det fullt legalt att hålla sig med hur mycket djur som helst. Att vi nu bor i stan' är tydligen en annan "femma".
Visst skulle jag kunna "klämma in" två, tre vovvar till härhemma?? Åsikter?
Fast jag sover så trångt som i en sardinburk på nätterna, kommer ALLTID mina vovvar i första hand. Isabella hoppar upp som nummer ett. Så fort lampan släcks, så kommer hon upp till mig, lätt som en plätt i mörkret. diskret, i fotändan. Stina kan komma några timmar senare och minstingen trivs bäst i någon av bäddarna på golvet. 6 bäddar till tre hundar...haha, det får ju lätt plats tre till! Gulle dom!!

Idag är det den sista augusti. Min höst börjar i morgon. Hög, klar luft...eller jobbigt ösregn. Det kvittar mig, bara det inte är varmt. Mina planer ska sättas i verket snart. Jag vill så gärna att detta ska bli bra...kanske gör det så, kanske inte...

Peanut..."Nutteplutt", också mammas älskling och som han pratar och pratar...nästan som sin "mamma"...