Snart helg igen...
Hundarna tar mycket tid av ens liv. Jag har haft hund sedan jag var femton och naturligtvis var det en cavalier som var min första hund. Jag blev väl lite störd där...kärlek vid första ögonkastet...han var ljuvlig och trefärgad. Sedan har dom avlöst varandra, har aldrig varit utan, förutom några veckor i väntan på en ny liten varelse.
Jag präglade mina barn. De två äldsta köpte varsin cavalier på samma dag för snart tio år sedan. Hundarna finns kvar och är gamla och värdiga. Idag har vi fjorton vovvar som mest, då ena dotterns två är hos oss när hon jobbar.
Snart anländer förhoppningsvis en valpkull här. Efter några år vågar jag igen. Tar väldigt illa vid mig när saker går snett som det ofta gör när det gäller havandeskap överhuvudtaget. Att fixa detta själv går nog knappast...min sambo som är lugnet själv har lovat att hjälpa till när det är dags. Även mina barn är på hugget och stencoola när det händer grejer. Tiken är redan stor och jag undrar ju vad som komma skall.
Hon går härhemma, den dräktiga, döv för tillfället pga att hon fullständigt skiter i vad jag säger. Det är bara hon just nu, inget annat är viktigt liksom.
Snön och frosten försvann i ett nafs, så synd om oss tycker jag ;) Hoppas på en kall och gnistrande jul.
Hur gör Ni därute på tal om dräktiga tikar...herpesvaccinerar Ni? Är det vettigt och bra? Har hört rätt många som gör det i alla fall.
Ni som tycker att jag skriver onödigheter...läs inte! För mig är detta viktigt, jag är långt ifrån erfaren när det gäller dräktighet och valpar. Människobarn däremot är ju en helt annan grej. Där är det nog inte många som slår mig på fingrarna ;) Å andra sidan föder ju nästan alla på sjukhus...där finns ju hjälpen när det går snett.
Ha en underbar helg alla!