ANNA...
Vänner växer inte på träd. Jag har haft få riktiga vänner genom åren. I skolan var det lite som att dom kom och gick lika fort. Min allra bästa väninna fick en stroke för några år sedan och hennes liv stod inte att rädda, detta har jag berättat om tidigare.
Nätet då, Internet, denna helt fantastiska uppfinning som man använder dagligen, har gett mig många kontakter. Här i Uddevalla finns via Facebook en sida som associerar till gamla Uddevalla och även senare. Där finns mycket folk. Gamla lekskolekamrater, skolkamrater och många andra. Kontaktnätet är helt fantastiskt. Av en slump fann jag en flyktig bekant som jag träffat någon gång i mina tidiga tonår. Jag nystade ju, blev nyfiken, hon kände till min pappa. Hon skrev snälla saker om pappa och då...då föll jag direkt liksom. Vi skrev till varandra. Jag fick reda på att våra mammor bodde på samma äldreboende, och vi träffades...
Idag umgås Anna och jag regelbundet. Hon är min fina väninna som jag gillar så mycket.. Aldrig trodde jag att detta kunde hända.
Idag skiner solen på oss och hoppet om en vår finns åter!
Ha en finfin måndagskväll alla...(både CSI och Hissen för mig)