Detta med mat...
Man strävade efter bästa förmåga. Tyvärr hade jag en satkäring till lärare mina två första skolår. Hon var militärhustru, orättvis och mycket favoriserande mot vissa. Skollunchen var en mardröm...åt man inte upp ALLT, så fick man ta en ny portion och börja om. Åt man inte då så matades man...detta måste varit på gränsen till terror och barnmisshandel. Idag hade ingen tolererat detta, tror inte heller att någon skulle försöka med dessa stenåldersmetoder för att få skolungar att äta upp sin mat.
Idag är det väl mer regel än undantag att ungar struntar i att äta i skolan. Maten i Uddevalla kommun har väl aldrig fått så särdeles bra betyg...en halv stjärna möjligtvis men inte mer. Synd, när det är så viktigt med kosten. Fängelsekunderna däremot får välja mellan tre rätter för att det ska kunna falla dom i smaken. Det går bra, men att låta våra ungar, vår framtid, få riktig mat, det går inte. Vari ligger logiken??
Våra fyrbenta och maten är ett kapitel för sig självt. Det finns ju en uppsjö av olika sorters hundfoder, både dyra och billiga. Jag har väl provat det mesta och kommit fram till att det dyra inte alltid är det allra bästa. Jag har haft flera säckar stående ett tag och sedan fått hiva bort det då hundarna fullständigt ratar produkten.
När det där med djupfryst hundmat blev ett begrepp för många år sedan, så fanns det en sort på Domus minns jag. Mamma köpte dessa korvar som låg i ett separat frys i butiken. Maten var svagt grönfärgad eftersom många fattiga pensionärer köpte den annars, därför att den var så billig jämfört med human föda. Detta var ju ganska makabert och när jag råkade hitta en ögonfrans i hundmaten, så slutade vi att köpa den. Äckelkänslorna förföljde mig länge och det blev till att köpa hederlig Vov eller Vift på burk istället.
Detta om detta...hoppas ingen blir äckelmagad av att läsa idag. Jag skriver bara om egna upplevelser.
Hoppas på sol och en fin onsdag...
skriven
När jag var med på föräldradag i skolan fick jag dessvärre uppleva att en 6-årsfröken tvingade en gosse att äta upp mat han inte klarade av, vilket syntes tydligt i hans ansikte! Pojken var dessutom inte undernärd och hade säkert överlevt utan en måltid. Det slutade med att gossebarnet "vomerade" över bordet...
Efter den händelsen har jag svårt för den "fröken"!!