Skakigt...
Jag promenerar så fint med mina tre damer och träffar en gammal vän. Vi blir ståendes och prata...vi pratar mycket och ganska länge.
Efter en stund kommer grannens skåpbil där dom har sina STORA hundar vid resor m.m.
En kille i 25-årsåldern parkerar bilen och släpper ut hundarna ...utan vare sig halsband eller koppel. Nu pratar jag om STORA hundar...två rottisar som i mina ögon just idag hade huven' som var som...jag vet inte vad. Dessa två bestar lyssnade inte på "hussen" eller vad han nu var. Hundarna skulle fram till mina små och jag fick såklart panik, då den lilla blivit skrämd för ett tag sedan.
Det cirkuleras runt på gatan och bilar får väja undan, en mamma med en barnvagn får smått panik och "hussen" får fortfarande ingen kontakt med sina hundar.
Då...kommer jag på den helt lysande idén att krypa in i häcken som jag står framför. En dold kamera skulle naturligtvis varit på plats och filmat mig med mina vovvar, för att vid ett senare tillfälle just kunna framkalla ett mindre flatskratt av klass. Där står jag bakom häcken, mamman med barnvagnen flyr i panik och till slut...så får hundarna på sig koppel och killen drar slokörat sig in i huset. Läs om min panik men också det komiska med den "underbara" häcken som räddade oss idag.
Jag har f.ö ringt upp rottisägaren som är supertrivsam. Hon skulle ta sin nådige son i örat, och så var det utagerat. Så skönt!
Vännen som jag tidigare pratat med...ja, vi fortsatte prata och mina knän darrar fortfarande lite...