Glädjen och sorgen de vandra tillsammans...

Så var den åter här...bloggtorkan, som är så tråkig. Ibland blir det så, man ids inte att skriva eller ens engagera sig i bloggar.
I serien "Vi på Saltkråkan" är ju Pelle djurälskare. Han får en kanin som han älskar så högt och rent. Men egentligen är det väl en hund han vill ha. Ett avsnitt heter "Sorgen och glädjen de vandra tillsammans", och detta stämmer så bra tycker jag. Fast jag skulle just nu vilja kalla det för "Glädjen och sorgen de vandra tillsammans". Människan utsätts emellanåt för hårda prövningar. Det ska visst vara så för att vi ska kunna känna ödmjukhet och kunna värdera det vi har.

Jag vill egentligen inte skriva om det jag gör, fast nu måste jag.....
Spike är borta...världens galnaste och bästa Spikunge, mormors älskling har somnat in. Det var nödvändigt men ack så svårt. Vill inte skriva mer om detta utan här är han i sin glans dagar:

Fina, fina vovven! Älskar Dig!!

Känner också att jag vill göra som farbror Melker...

Underbara farbror Melker...ingen var väl som han...
1 Ulla:

skriven

Söta fina Spike! Så ledsamt för er och jag är säker på att de andra vovvarna saknar honom också! Tänker på er! En stor kram till er alla!

Kommentera här: