Att försöka ge goda råd kommer jag ALDRIG mer att göra om jag inte vet till 125% att mina råd/tips INTE kommer att användas mot mig senare. Inte heller tipsa om saker som JAG själv tycker verkar vettigt och sunt.
I mitt yrke måste jag ibland väga för-och emot att ge råd till en kund när densamme inte vet ett dugg hur hon/han vill se ut i sitt hår. Ibland kommer det däremot kunder och både dom och jag vet exakt hur hon/han vill se ut i håret när det är färdigklippt, eller vilken behandling det nu må vara. Då är allt frid och fröjd och berörda parter mår väl. Det kan annars vara väldigt svårt, att göra iordning ett hår och jag vet innan att detta kommer inte att bli bra. Kunden har alltid rätt sägs det ju...ett uttryck med stor modifikation. Rätt och rätt...kunden kan se ut som själva den, men då drar jag mig till minnes att kunden var helt inne på detta och jag har gjort helt efter densammes önskemål.

Ibland blir ju allt fel, även i andra sammanhang. Jag kan tycka, tipsa och diskutera med någon. Denne någon tycker inte som jag...så bra att vi kan tycka olika då. Att det sedan diskuteras kollegor emellan och att det blir någon sorts rundgång av det hela kan ju inte jag hjälpa. Att inte ha sagt det man har sagt var det ju. Hur blev det som det blev då??

Jag tipsade och tyckte en sak...den andra parten gick till en annan frisör och klippte sig så som jag hade föreslagit.  Så konstigt det kan bli. Mitt förslag var visst inte helt fel i alla fall då. Jag visste ju att frisyren var gångbar, pålitlig och passade in.
Ibland blir man konfunderad...undrar om jag verkligen måste vara en som tipsar och trixar.
Jag vet bättre nu. Jag kommer inte att göra detta igen...jo, om jag vet vem jag tipsar. Om jag till 125 % vet att detta får jag ingen skit för. 
Jag vet ju bättre idag, jag förstår att jag ALDRIG igen ska försöka vara så enfaldig som då.

Tack för ordet!!