Ont...skäms!
Detta att jag inte tar mig upp i svinottan har sin förklaring. Att prata krämpor i sin blogg eller överhuvudtaget är ju som ett "svart skynke" för många. Jag skäms inte för att jag har "mjukdelsreumatism" eller som det heter nuförtiden "Fibromyalgi". Varför ska detta vara så skämmigt för många? Jag har ont, förbannat ont ibland och det står jag för. Är man dessutom över femtio, så är det väl legalt att ha lite "skit i bagaget". Fjärran är den kropp som en gång dansade nätterna igenom och dessutom kunde böjas till dom mest underliga figurer. Jag har väl varit överrörlig som ortopederna kallar det och en av mina döttrar är likadan, fast på ett annat sätt. Låter skumt, men så är det. Att vara "en pillertrillande hundkärring" känns definitivt riktigt bra. Jag kan fortfarande leka med mina vovvar i golvnivå. Jag kramar och pussar dom alldeles fördärvade och vi har jättekul. Att jag dessutom inte ligger Försäkringskassan till last känns fantastiskt. Men OM folk ska arbeta till 75, så vete fan om jag vill vara med. Min mamma, egenföretagare i många år jobbade till 78 års ålder. Min pappa höll på till 84! Inte illa pinkat vill jag påstå!! Sedan blev mamma dement och pappa var tvungen att ta hand om henne. Det känns att dom gjort ett fantastiskt livsverk!

Detta om detta. Nästa veckoslut kommer "prinsen" hit. Han är go, mjuk och härlig! Jag är jätteglad att jag fått chansen att förvalta detta förtroende som uppfödaren ger mig. Får jag senare min svarta "drömprins" så känns det ganska så komplett. Folk, grannar osv stirrar på oss härhemma...ÄR NI INTE KLOKA?? Nädå, det är vi inte, och det tänker vi inte bli heller!

Snart så kommer snödropparna upp i min rabatt.
Ha en underbar helg alla!