Att tänka framåt igen...
Mitt nytillskott växer och frodas. Hon är en fantastisk liten tjej, terrorist förstås, men det ger sig ju med tiden. Fröken Persson har ett fult ärr på lilla magen som jag hoppas ska fixa till sig så småningom. Det var faktiskt så att Blå Stjärnan fick en rejäl bakläxa av min egen veterinär. Karin är en duktig kirurg och hon "broderar" snyggt, vilket ju är nog så viktigt.
Jag har känt vanmakt och elände alltsedan min tik blev dålig. Hon är värd så mycket bättre den lilla fina och jag känner mig som en dålig matte som inte läste av henne lite tidigare. Men, men, nu är det som det är och jag måste se framåt igen. I mitt sinne sitter det ju en vacker prins som jag fortfarande är så grymt förälskad i. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag någon gång i framtiden kan få en avkomma efter honom. Han är så fullkomlig för mig...hans sätt och hans utseende sitter fortfarande som en "rosa tuss" i mitt sinne. Som man kan bli, korkat eller hur?
I morgon ska jag börja ta itu med lite köksgrejor. Gamla köket ska ut, nytt och fräscht ska in...det ska bli så härligt. Offwhite på luckor och lådor, svarta stenbänkar till detta. Snyggt? Ja, det får vi väl se.
Ha en fin söndag alla.
skriven
Hej vännen och hoppas att du får en fin söndag. Här är det runt nollan och jag törs fortfarande inte släppa ut gänget (just nu 11) utanför staketet på vägen ner mot sjön eftersom jag inte vet om isen håller. Suck. Här mår vi alla bra. Sorg inombords för din vackra Stina. Visst är det så att man alltid undrar om man kunde gjort annorlunda men vi gör så gott vi kan. Kram o tröst från Krappeåsen-
p.s. han väntar ska du veta d.s.