Hörde av någon att den som väldigt sällan bloggar mister sina läsare. Jaja, jag tar det...har varit under isen ett tag och behöver börja andas så smått igen. Ibland händer det saker som gör att skrivklådan blir alltför svår och bloggandet flyter på som ett rinnande vatten. Den klådan har tyvärr inte blossat upp på länge så därför är det så här. Hoppas, hoppas att jag får ett idiotryck och börjar skriva kreativa saker, jag behöver det.

Sommaren är en blöt sak full av mördarsniglar...jag plockar varje dag, tycker mig se att dom minskat i antal efter min "Natriabehandling", pellets som ska lura asen att äta ihjäl sig, jojo, man kan ju alltid hoppas. Gräset växer så det knakar och inga pelargoner i min trädgård i år. Ingen ide' alls ju, dom ruttnar bara bort...hoppas på nästa sommar istället. Jag rensar bort kirskålen som alla andra och hundarna bär tillbaks den.

Har nytt hjärtintyg på två vovvar. Isabella var UA, så skönt. Lilla Stina däremot, har ett pyttelitet biljud tyvärr. Bara fem år ung, jag vill inte vara med om detta! Min veterinär här i Uddevalla var aningen inblandad i Stinas pyo(livmoderinflammation, för ickehundfolk då) i vintras. Hon kollade henne vid läkningen som inte var riktigt som den skulle och hon sa såhär...: Det kan mycket väl hända att Stinas lilla biljud uppstod när hon var så dålig i januari. Även Blå Stjärnan noterade en arytmi på hennes hjärta i samband med operationen. Ni där ute...har någon liknande erfarenhet efter en pyo? Kan detta hända eller ska jag tro att min hund har ett "vanligt" biljud och därmed basta?
Stina har dom allra bästa förutsättningarna för att kunna ha ett friskt hjärta långt upp i åldern. Nu ser vi att det kan drabba precis vilken hund som helst. Så här är läget...att gilla detta läget...nejdå, inte alls! Men finast i världen är hon och hon kan bli gammal och få vara frisk och duktig om vi har tur!

Ha en fin helg alla!