Testa eller ej??

Våran trädgård ser ungefär likadan ut varje vår. Den är nästan gräsfri och det är lerigt. Det behövs någon veckas torka och lite värme så kommer den igång så fint så. Jag kvider för allt som måste fixas varje vår. Att jobba på att få den perfekta trädgården är inte riktigt min grej. Vi har hönsnät för alla rabatter annars är det liksom kört med en gång. Mina tulpaner är på G och alla små scillor och annat smått och gott växer så det knakar i backen. Vovvarna trampar ju ner allt förstås men vad gör väl det då? Att smålökar sprider sig vet ju alla och det lilla gröna som kommer upp äts gärna också. OM jag hade varit nitisk och väldigt petig med min trädgård, så hade jag så vackert fått välja bort djuren som jag ju faktiskt valt att ha från första början. 

Just nu lever jag i ett oorganiserat kaos. Köket är nästan utrivet så när som på några stackars skåp som ryker i veckan. Ikea har leverans av våra grejor i början av april så att vi hinner att lägga in nytt, fint och repfritt Allocgolv. Jag är kär i det, så är det bara! Tänk att hundklor ska kunna repa i det utan att det blir repor. Fiffigt eller hur? 
En vägg är borttagen och för mig ser köket gigantiskt ut. Jag har alltid varit van vid ganska små ytor så detta blir härligt när det blir klart. Det där med ordning och reda i ett hem med mycket djur måste man nog fasen ta med en stor nypa salt. Att kunna släppa in sina djur utan att först göra världens sanering av tassar osv, känns överreklamerat. Det finns ju för fasen dammsugare och Cillit Bang eller?? När jag kommit fram till detta känns det oerhört befriande och avslappnande.

Hunderivärlden då...igen. Det finns ju många frågetecken vad gäller cavalierens hälsa. Att hjärtanen (heter det så?) , länge var och är i fokus är ju en självklarhet. Det kommer det alltid att var åtminstone för mig. Det tråkiga och ledsamma är ju att det finns så mycket annat att bry sin hjärna med. SM naturligtvis samt EF och CCS är nu mest på "tapeten". Det har ju börjat testas lite varstans runt om oss och visst är det bra, jättebra att få reda på om ens hundar är anlagsbärare eller ej. Vad jag tycker känns viktigt är att detta måste få vara vars och ens ensak, om man väljer att testa eller ej. Jag kommer att göra det, definitivt. Det känns på något sätt som en plikt att kunna stoppa dessa otäcka åkommor i min lilla uppfödning om jag kan. Att det sedan finns uppfödare som inte tänker göra det måste samtidigt respekteras. Att jag då personligen känner att jag senare måste välja testade och fria hanar är ju upp till mig själv, ingen annan behöver överhuvudtaget bry sig. 
Jag vet ju nu att två av mina hundar har en förälder med anlag och därför vill jag testa senare.  Jag tycker att detta är bra, riktigt bra och visst är det fantastiskt att själv kunna sätta stopp för dessa hemska åkommor på sina hundar. Kom gärna med reaktioner på detta, jag välkomnar diskussioner.

På tal om något helt annat. För någon vecka sedan träffade jag en "gammal" skolkamrat som jag inte sett på närmare 30 år tror jag. Via Facebook hände detta och gissa om det var en härlig upplevelse! Tack Lena för att du kom in i mitt liv igen! Vi måste mycket snart återuppta fikat!

Ha en härlig tisdagkväll alla!

 

Kommentera här: