Det mest förbjudna?
Jag brukar ju skriva om det som dom flesta andra inte skriver om. Vet inte om det inte vågas eller om det inte finns utrymme och ideér...jag skriver i alla fall från hjärtat, så är det bara.
Jag har tidigare skrivit om "pillertrillande hundtanter", som någon annan bloggare plumpt uttryckte sig för flera år sedan. Att inte skämmas för att man tar ett, två eller fler piller om dagen, det är en grej som gör att man kommit ganska långt på vägen. Ohhh, säger någon, jag skulle aldrig ta ett piller för att döva smärta, eller för att slippa ångesten. Aldrig ett piller, möjligen Alvedon, då helst i barndos för ungefär 15 kg.
När vi åkte till Ikea förra veckan och skulle beställa kök, då trodde jag i min dumma enfald att det skulla gå snabbt och "smärtfritt" undan. Haha, det tog 4,5 timmar att bara komma fram till den underbara tjejen som tar upp beställningen!! ALLA ska ha nya kök just nu. ALLA var som "flugor på en skit" och höll på hur länge som helst innan det då var våran tur. Vi hade bestämt innan vad vi skulle ha, och tur vad väl det. Efter cirka en timme var vi klara. Det var också en himmelens tur att jag ifrågasatte att det nu var rätt färg på bänkskivorna som beställdes. Nähädå, inte alls. Och helt plötsligt, bara sådär, så steg räkningen med en hel massa stålar! Stenskivor i antracit (svart med silverstänk), skulle det ju vara. Inte "perstorp" i något ljust. Vet inte vart det kom ifrån men inte var det stenskivor på våran beställning, puh!
Att jag skulle få ont i "skankerna" som mamma uttryckte sig förr, var jag helt på det klara med efter en lååång dag på Ikea. Rygg och höfter är inte i synk om jag så säger. Därför gör jag "Det mest förbjudna", tar en Tramadol Retard tillsammans med Alvedon och mår hyfsat tills smärtan lägger sig om förhoppningsvis någon vecka eller två.
"Det mest förbjudna" av Kerstin Thorwall, är en bok om något helt annat, men titeln passar dagens inlägg känns det som. Att våga tala om att man har ont, att inte alltid le när man inte är glad, att inte alltid göra som alla andra säger att man bör göra och att våga säga ifrån, att våga säga nej. Ojsan, nu låter jag ju som en "hjärnskrynklare", som fö är ett elakt namn på en "hjälpare".
Idag är det förresten ett alldeles strålande väder och mina älsklingar är återigen leriga om sina små söta tassar!
Ha en härlig onsdagskväll på Er!!