Kan jag också?

Ibland känns det som om alla andra är så himla duktiga med sina fyrbenta. Jag däremot undervärderar nog mig själv en hel del. Jag inbillar mig att alla andra aktiverar sina hundar vareviga dag med diverse grejer. Det springs i skogar och det tränas hit och dit. Vad gör jag då??
Jo, jag grejar med mina små, promenerar dom flera gånger om dagen lite beroende på hur mycket värk jag har just för tillfället. Fler än fyra i koppel samtidigt känns lite osäkert...det trasslas ju litegrann...eller mycket kanske om jag ska vara helt ärlig.

Morgonpromenaden är guld värd. Då rastas dom ordentligt för att lite senare inta frukosten tillsammans med mig. Vi jobbar tillsammans med detta. Jag har två helt "självgående" när det gäller ätandet, medan dom tre övriga ska grejas med lite extra.
- Håll inte på sådär, dom käkar när dom blir hungriga, kan någon säga.
Sanningen är ju faktiskt den att alla vovvar inte alls äter bara för att dom är hungriga. Det kan gå så lång tid att dom kräks gult skum av hunger...bara det att dom själva inte begriper det.
Mina har inte gjort så, men jag vet andra. Däremot kan en av mina bli skakis om hon inte äter ordentligt. Det är bara att sätta sig på golvet och hjälpa till. En matkula hit och en dit...snart kan skålen vara tom.
Färskfoder är bra att ta till om dom tvunget har bestämt sig att...Nej, jag ska inget ha idag.
Det finns alltid i frysen om det skulla krisa, Nordics "puckar", så smidigt och enkelt.

Just nu är mina hundar "bara" till sällskap. Inga utställningar, inga måsten överhuvudtaget. Skönt när jag väl bestämde mig, lite ångest hade jag men inte nu längre. Stina har fått massor med päls efter kastrationen. Jag kammar ur med "luddkam" och det lossnar massor, frågan är hur mycket som ska tas för att det ska likna något? Eller kommer det att likna något? Ja, det får väl framtiden utvisa.

Idag fick Elisabeths lille Heino sitt andra cert. Kul att det händer något, att det flyter på för någon av oss.






1 Anki:

skriven

Du har så rätt så rätt så när det gäller maten. Vi får nu också känna på hur det är att ha en cavalier (b/t) som knappt inte vill äta. Vi är också tvugna att ge aktivering som att leta mat (kulor). Ibland funkar det, ibland inte och maten ska helst inte vara i en skål utan matte/husse ska maaata..... Nordic färksmat passar lilla damen för tillfället, i alla fall EN gång om dagen, och det ska vara på kvällen. Detta är jag inte van vid från de andra cavaliererna som äter allt och hela tiden om de finge. Onekligen ett bekymmer. Jag hade så gärna velat ställa ut men det är ju ingen idé ännu hoppas hon börjar äta ordentligt snart.....

2 Anki J.:

skriven

Har själv haft en liten tjej här som mellan 6 månader tills hon var fyllda året inte åt mycket alls. För att hon skulle få lugn och ro och äta något fick alla ut från köket när de hade ätit (och så är det fortfarande) sen fick hon jag leka och rulla ut matkulorna på golvet. Jätte jobbigt så jag vet hur du har det. Inte är det kul heller när alla sen sa att det var ju hemskt så smal och tunn hon är. Jo tack, jag vet!

Som väl var så började Inez äta när hon var strax efter året. Visst visste jag att Cavaliererna kan vara krångliga med ätandet och har hört det från någon av mina köpare men man förstår det nog inte förrän man själv är med om det...

Kram

Kommentera här: