Det dåliga samvetet.
Mitt bloggande har länge legat på väldigt tunn is. Skrivandet är min stora glädje, som ger mig stor inspiration och fantasi. Denna vinter har ju varit bedrövlig vad gäller min blogg och jag känner mig inte alls bekväm med detta.
Som jag tidigare skrivit, så har jag haft en svår värk i höst och vinter. Det har nästintill tagit kål på mig och varje dag har varit ett fasansfullt kämpande. Här kommer jag till mitt dåliga samvete. Mina hundar behöver rastas ordentligt och den varan har fått stå tillbaka en hel del. Vi har ju som tur är en relativt stor trädgård och där, tack och lov, har dom kunnat vara och röja runt. Om jag säger så här...att rasta sina hundar med fyra-fem promenader om dagen, det borde ju vara nog så bra. När inte detta varit möjligt, så har dom fått vara i trädgården minst sju-åtta gånger per dag. Dessutom har det varit gott om snö, så dom har hållit sig rena och fina. Nu, har is och snö nästan smält bort och då...då kan jag UT OCH GÅ igen ;) Inte jättelångt, men i alla fall så är det härligt att fungera någorlunda igen. Klagar jag? Jadå, det måste man få göra ibland.
Som jag tidigare skrivit, så har jag haft en svår värk i höst och vinter. Det har nästintill tagit kål på mig och varje dag har varit ett fasansfullt kämpande. Här kommer jag till mitt dåliga samvete. Mina hundar behöver rastas ordentligt och den varan har fått stå tillbaka en hel del. Vi har ju som tur är en relativt stor trädgård och där, tack och lov, har dom kunnat vara och röja runt. Om jag säger så här...att rasta sina hundar med fyra-fem promenader om dagen, det borde ju vara nog så bra. När inte detta varit möjligt, så har dom fått vara i trädgården minst sju-åtta gånger per dag. Dessutom har det varit gott om snö, så dom har hållit sig rena och fina. Nu, har is och snö nästan smält bort och då...då kan jag UT OCH GÅ igen ;) Inte jättelångt, men i alla fall så är det härligt att fungera någorlunda igen. Klagar jag? Jadå, det måste man få göra ibland.
Idag pratade jag med en underbart go vän som också är "hundmänniska" och hon sa så här:
- Stressa inte för att du inte klarar av att gå med vovvarna. Ta nu bara med dig en eller två och tyck att du har det bra! Nästa promenad tar du dom andra med dig och dessemellan kan du släppa dom i trädgården.
Det gör gott att få lite "feedback" av andra. Mitt samvete blev plötsligt betydligt renare och fräschare. Tänk vad lite kan göra mycket! Tack snälla goa för att Du finns, Du vet vem Du är!!
I morgon sitter jag i möte och på fredag blir det jobb.
Ha en fin onsdag :)
skriven
Precis likadant är det för mig o man har jämt dåligt samvete för hundarna.
Nu väntar jag på att solen ska torka upp gårdsplanen o vägen från all gegga o lervälling så att man ta sig fram utan att se ut som alla har tagit sig ett gyttjebad ;-)
Kramiz